Header

Livet på andra sidan jorden

Det finns platser som bara ska besökas och supas in. Platser som inte behöver en förklaring för de är redan fyllda av historier. Men det kan också vara fritt för beundraren att tolka själv. Så jag och min älskade mamma gick längs gatorna i Valparaiso i en kylig vind som skiljde sig från de stillastående 32 graderna som vinkade oss farväl i Santiago på tisdagmorgonen. Ja, ni hör att jag är långt efter i uppdateringen men när mamma har varit här har tiden gått snabbare än jag hunnit med. Men Valparaiso gör ingen besviken, det är med säkerhet. Så när vi drack vårt morgonkaffe på den stora balkongen med havsutsikt kunde vi i lugn och ro betrakta de charmigt färgglada husen som fyller bergen runt om och som är riktade när mot ett blått öppet hav som skimrar i solen och gör plats för stora fartyg att ta sig fram.

Och som Pablo Neruda (en känd Chilensk poet) säger: "He who does not travel, who does not read, who does not listen to music, who does not find grace in himself, she who does not find grace in herself, dies slowly."

--------------------

Some places should be visited and just taken in. Some places don't need an explanation because they are already filled with stories. But they are also free for the admire to interpret. So me and my beloved mom walked along the streets of Valparaiso in the chilly wind that was the opposite of the 32 °C that waved us good bye in Santiago on Tuesday morning. Yes, you hear that I am far behind on the updates but when my mom has been here the time has passed faster than I've been able to catch up with. But Valparaiso doesn't disappoint anyone, that is with certainty. So when we drank our morning coffee on the big balcony with sea view we could calmly enjoy the charming colorful houses covering the mountains around, in the direction of the big blue ocean that is shimmering in the sun and makes space for big ships to get through.

And as Pablo Neruda (a famous Chilean poet) says: "He who does not travel, who does not read, who does not listen to music, who does not find grace in himself, she who does not find grace in herself, dies slowly."

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Denna veckan har varit galen på många sätt. Bland sluttentor och hejdån skulle det hinnas med många fester och middagar. Men avslutet blev på Creamfield festival i Santiago i fredags. Tinie Tempah, Seeb, Klingande och Robin Schulz bland många fler spelade. FY FAN VAD BRA! Drog dit med Christian och Julie och möttes upp med holländarna. Från stekhet sol till solnedgång och stjärnklar natt dansade vi tills fötterna värkte. Hade nästan glömt vad "festival vibes" betyder, för det är bara på en festival man faktiskt kan uppleva det. Perfekt avslut på en fullspäckad vecka och ett perfekt hejdå till våra holländska kompisar.

---------------

This week has been crazy in many ways. Among exams and good byes we also squeezed a lot of parties and dinners. But the wrap up was on Creamfield festival in Santiago. Tinie Tempah, Seeb, Klingande and Robin Schulz among others were playing. SO DAMN GOOD! Went there with Christian and Julie and met up with the Dutch people. From burning sun, to sunset and a night sky full of stars and we just kept dancing until our feet hurt. Had almost forgot what "festival vibes" means, because it is only on a festival you actually can experience that feeling. A perfect end to a buys week and a perfect good bye to our Dutch friends.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Något jag aldrig trodde att jag skulle bry mig om eller ens vilja ändra på är något jag nu kommer ha svårt att vänja mig vid. I Sverige skakar vi hand med dem vi inte känner och kramar vänner och familj när vi säger hej. I Chile ger man varandra en kyss (i luften) på kinden oavsett om man är bekanta eller inte, oavsett om man är ung eller gammal eller kille eller tjej. Något som förmodligen får de flesta i Skandinavien att känna sig obekväma, och visst det var märkligt för mig också i början. Men nu vet jag inte hur jag ska kunna gå tillbaka till att skaka hand, det känns plötsligt så opersonligt. Sättet att hälsa på i Chile får det genast att kännas som man känner personen man hälsar på, det är inte stelt och det är nästan som en öppnande dörr för att man ska kunna lära känna varandra bättre. Dessutom slipper man problemet med: ska jag skaka hand eller kramas? Den där kända situationen när en person går för en kram och den andra för ett handslag. oohhh, den är jobbig. Så även fast det kändes som något helt otroligt märkligt att göra i början så kommer det faktiskt vara svårt att gå tillbaka till att skaka hand med människor. Det blir liksom inte alls detsamma.

-------------------

Something that I thought I would not care about, or at least not want to change is something I now will have a hard time to adjust to. In Sweden we shake hands with strangers and hug family and friends when we say hi. In Chile we give each other a kiss (in the air) on the cheek no matter if you know the person or not, not matter if you are young or old or a man or a woman. Something that probably makes most Scandinavians feel uncomfortable, and it sure was strange for me in the beginning as well. But now I don't know how I will go back to just shaking hands, it suddenly feels so impersonal and unfriendly. The way to say hello in Chile makes you feel like you already know the person you say hi tom it is not awkward and it is almost like opening a door to get to know each other better. Moreover, you don't have to go through the classic problem: should we shake hands or hug? That famous situation when one goes for the hug and the other for the handshake. ooooh, that one is awkward. Så even though it felt extremely weird in the beginning it will feel even weirder to go back to shaking hands with people again. It will just not be the same.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Jag har alltid varit en naturperson, mest tack vare att mina föräldrar är det. Jag gillar att befinna mig i naturen oavsett om jag springer en runda, sitter på en hästrygg eller går och trekkar. Men sen jag kom till Santiago har jag verkligen blivit inspirerad att vandra mer och även om det inte finns berg nära mig i Danmark så hoppas jag att jag kan ta mig till andra härliga ställen. Denna gång kom Tomas och hämtade mig tidig morgon för en kort men otroligt vacker tur upp för Cerro Alto de las vizcachas. Ett ställe jag aldrig hört om som ligger i Los Andes. Men det är ju det som är det fina när man har en vän som bor här och har trekkat varje vecka sen han var liten, man får se sådant man inte visste fanns. Och trots att dimman låg tät över Santiago imorse så kom vi över molnen och solen kom fram. På 1500m höjd fick vi fågelperspektiv, bokstavligt talat. Plötsligt landar en (fortsatt okänd art) fågel och kommer närmare. Jag kastar lite bröd och plötsligt står den en halvmeter ifrån. Tomas sträcker ut handen och vips springer den fram och tar maten ur hans hand, oväntat som tusan. Sen satt vi där på toppen i några timmar med fågeln som följde oss vart vi än gick. Helt plötsligt hade halva fredagen gått och jag gick hem för att förbereda mig på det första hejdå-partyt... så konstigt att detta snart är slut.

--------------------

I have always been a nature person, mostly because my parents are. I like to be in the nature no matter if it is just for going running, sitting the back of a horse or going trekking. But since I came to Santiago I have really been inspired to go hiking more often and even tough there are no mountains close to me in Denmark I hope I can find other cool places. This time Tomas picked me upp early morning to go for a short but really beautiful trek up for Cerro Alto de las Vizcachas. A place I have never heard of before in Los Andes. But that is the nice thing with having a friend that lives here and have been trekking his whole life, you get to see things you didn't even know existed. And even though the fog was dense over Santiago we managed to get over the clouds and suddenly the sun came out. On an altitud of 1500m we got a brids perspective, literally. Suddenly a bird (still unknown species) landed and came closer to us. I through some bread to it and all of a sudden it is half a meter away. Tomas puts his hand out and the bird runs to him and take the food from his hand, totally unexpected. We ended up sitting at the top of the mountain for a few hours and the bird kept following us wherever we went. Suddenly half of Friday had passed and it was time to get ready for the first good bye party... feels weird that it is soon over.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Vi fortsätter "familjesemestern". För när man väl hittar ett trevligt ställe bör man ju alltid stanna lite extra. Men ligga vid poolen är inte något jag har tålamod till en hel dag. Jag och Julie knöt på oss träningsskorna vid 8 snåret och tog en fantastisk löptur längs havet och stranden. Väl hemma förberedde vi frukost och väckte de andra. Hurtiga som vi var tog vi oss alla till tennisbanorna för att spela någon timme och det var verkligen superkul. Har inte spelat sen jag var liten men slå en boll klarar man hyfsat utan träning. Helt plötsligt hade vi vänt denna semestern till ett bootcamp för förutom att kasta boll i poolen hela dagen avslutade vi med kajak och SUP i den stora stora poolen också. Man fick ju faktiskt inte simma i den stora poolen men vi kom på hur man lurade systemet... bara trilla i från din SUP och simma. Sen kunde vi alla säga att vi på riktigt simmat i världens största pool också. Grillen stod på när jag och Julie kom tillbaka från en sväng i den lilla byn och sen bjöds det på hamburgare och marshmallows hela natten medan vi lärde oss spela poker.

Slänger in några bilder från en fin by som heter Isla Negra som jag, Alex och Julie åkte till innan vi drog hem från Algarrobo på söndagen. Där hittade vi också en varningsskylt för tsunamis, inte något man är van att se.

----------------

We continue with the "family vacation". Because once you find a nice place you should always stay a bit longer. But laying by the pool a whole day is more than my patience can handle. Me and Julie tied our running shoes on around 8 in the morning and took an amazing run along the ocean and the beach. Once back in the apartment we prepared breakfast and woke the others up. Energized and active as we all was we went to the tennis court for an hour to play and it was really fun. I haven't played since I was a kid but hitting a ball is nothing you really need practice for anyways. Suddenly we had turned this vacation into a bootcamp because besides throwing a ball in the pool the whole day we also went on the SUPs and kayaks. You were not actually allowed to swim in the biggest pool but we found a way to trick the system... just fall off the SUP and swim. Suddenly, we all could say that we legitimately had been swimming in the world's biggest pool. The grill was already on when me and Julie came back from a short walk in the small village and after that we enjoyed burgers and marshmallows the whole evening while learning poker.

Also throwing in some pictures from a cute little village called Isla Negra where me, Alex and Julie went on Sunday before going back to Santiago. We also found a warning sign for tsunamis, something you are not used to see.


Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Vi insåg att vi valde semester mitt i tenta-perioden. Men once again, det är ju det som är själva grejen med att vara utbytesstudent. Så på fredagen tog vi bussen till San Alfonso del Mar som är världens största pool. Jag menar det, på riktigt. Den är över 1 km lång och du kan både paddla, åka båt och göra SUP i den. Rubriken skulle nästan ha varit familjesemester för vi drog med hela gänget och hyrde en AirBnb bland lägenhetskomplexen. För märkligt nog finns det inget hotell här utan man kan endast äga en lägenhet för att få tillgång till poolen. Och semester, det blev det. Efter några timmar i solen, utforska stället, och musik på balkongen tände vi grillen och njöt av BBQ till en härlig solnedgång. Vi tog tillfället i akt att ha en mysig filmkväll och hamnade kors och tvärs i bäddsoffan där vi bunkrade upp med choklad och popcorn för hela kvällen.

För att komma till San Alfonso del Mar tar du bussen från busstationen vid Metro: Universidad de Santiago mot Algarrobo. Det tar ca. 2 timmar och väl framme kan du byta till en lokalbuss för några kronor som går mot Marisol. Fråga efter la direccion Alfonso del Mar, and everybody will know! ;)

---------------------------

We realized that we took vacation in the middle of exams-period. But once again, this is the beauty of being a exchange student. On Friday we took the bus to San Alfonso del Mar, ehich is the world's biggest pool. I mean it, for real. It is over 1 km long and you can go kayaking, take a tour on a boat or go for a SUP. The headline should almost have been "family vacation" as we took the whole gang and rented an AirBnb among the apartment complexes. Strangely enough, there is no hotel there but solely owned apartments and you can only get access to the pool by living in one of them. And vacation it was. After a few hours in the sun, some time for exploring the place and music on the balcony we lit the grill and enjoyed a nice BBQ while the sun went down. We took the opportunity to have a real movie night and ended up on top of each other in the small bed-sofa with loads of chocolate and popcorn for the whole evening.

To get to San Alfonso del Mar you take the bus from the busstation close to the metro: Universidad de Santiago and take the route towards Algarrobo. It takes approximately 2 hours and once you are there you change to a local bus for a few kroners towards Marisol. Just ask after la direccion Alfonso del Mar, and everybody will know! ;)



Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden
När man just vant sig vid tempot och mentaliteten. När man precis funnit rutiner och stammisställen. När man nyligen lärt känna gatorna och områdena. När man hunnit få vänner och när man känner sig som hemma. Ja, då inser man att det bara är 2 veckor kvar av den verkligheten. För om exakt 2 veckor, höll på att skriva månader men det är faktiskt bara 14 dagar, så är skolan slut och alla far och flyger på olika håll. Om exakt en månad lämnar jag Santiago för okänd framtid och påbörjar 2 månader på resande fot. Jag är ju redo för det, men jag vet faktiskt inte om jag är redo att lämna mitt liv i Chile än. Wow, vad tiden har gått fort. Wow, vad det har varit lätt att anpassa sig till livet här. Det kommer fällas en och annan tår trots att jag aldrig gråter. Men jag känner att denna gången kommer det faktiskt vara svårt, deja vú känsla från när jag lämnade Kenya för man vet att man har haft det fantastiskt jäkla bra och att just DETTA får man aldrig igen.

-------------------

When you just got used to the tempo and the mentality. When you just found your routines and favourite places. When you just learned the streets around and the neighborhoods. When you have gotten friend and when you feel like home. Yes, then you realize that it is only 2 weeks left of that reality. Because in exactly 2 weeks, I was about to write months but it is actually only 14 days, the school will end and everyone will escape to other destinations. In exactly one month I will leave Santiago for a unknown amount of time and I will begin my 2 months of travels. I am ready for it, but I am not sure I am ready to leave my life in Chile yet. Wow, the time flies. Wow, it has been incredibly easy to adapt to life here. I will probably feel a few tears on my cheek even though I never cry. But this time it will be difficult, deja vù feeling from when I left Kenya because you know that you have had an amazing time and exactly THIS you will never get again.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden
Olavo, Florian, Camille and me.
You could both stand up as on a snowboard or sit down
It went fast as heeelll and you used wax to make it even faster.
But sometimes it went a little too fast.
Walking up was so tough but still totally worth it.
Beautiful views.
Camille looking for non-existing waves.

När vi kom till Concón, en liten by vid kusten, var vi alla taggade till tusen. Dags att surfa tänkte vi, men nej. Väl vid vattenbrynet skymtades knappt några vågor så planerna fick bytas ut mot sandboarding. Lite hjärtekrossade passade vi på att smaka på Empanadas med krabba som ska vara en specialitet i Concón och skämde bort oss med glass. Sanden var varm och svår att klättra upp för men det gick fort att åka ner. Snart var fickor, skor och hår fyllda av sandkorn och på köpet fick man smaka på en liter eller två när man dumt nog inte kunde sluta skrika och skratta på vägen ner. Vi tog bussen vidare till Vina del mar och spenderade några timmar på stranden innan vi skulle ta bussen hem. Men väl på busstationen var allt slutsålt, resten av kvällen… vi lyckades få de 4 sista biljetterna på ett okänt bussbolag. Men de tog oss säkert tillbaka till Santiago. Slutet gott, allting gott.

-------------------

When we came to Concón, a small village by the coast, we were all super excited. Time to surf, we thought.. but no. By the shoreline no waves could be seen so the plans had to be changed to sand boarding. A little heartbroken we went for crab empanadas, an speciality in Concón, and treated ourselves with ice cream. The sand was warm and difficult to climb but it went fast down. Soon our pockets, shoes and hair was filled with sand and additionally you got swallowed several liters of sand when you stupidly couldn’t keep yourself from screaming and laughing on the way down. We further took the bus to Vina del mar where we spent a few hours on the beach before we were going home. But once at the busstation everything was sold out, for the rest of the evening… but fortunately we managed to get the 4 last tickets but a unknown bus company. But they took us safe and sound home to Santiago again. Happy ending after all.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Tidig morgon tog vi bussen mot Valparaiso, men denna gång stannade vi ungefär halvvägs vid en enorm vingård. Nygröna träd längs oändliga rader omringade en stor herrgård som mer liknade ett vackert museum. Jag vet inte om jag egentligen blev så mycket klokare på vin eftersom rundturen var på spanska men vinprovningen är ju ändå det viktigaste, hehe. Vi började med 3 glas, 1 vitt och två röda, men helt plötsligt kom de med fler flaskor och det slutade med 7 olika glas. Skillnaden mellan druvorna och olika prisklasser blev stor när man fick smaka alla bredvid varandra. Men inte var vi klara med dagen där. Vi fortsatte vandra längs vackra plantager ett tag innan vi bestämde oss för att hitch hike till nästa vingård. Lite för exalterade hamnade vi för långt bort och Johanna kände att det var dags för ett toalettbesök. Lastbilschauffören släppte oss vid enda synliga restaurang och längre kom vi aldrig. Väl inne i restaurangen fick vi direkt ett glas i handen och ett varmt välkomnande. ”Sit down and I will bring you some small dishes if you are not that hungry”. Det var fantastiskt gott. Absolut inte enligt planen men där blev vi sedan sittande och snackade med ägaren och hans son tills restaurangen stängde och de bjöd med oss in på BBQ och tände en brasa. De kom från Sydafrika och det var så häftigt att höra alla deras resor världen över. Plötsligt var klockan nästan midnatt och det var dags att ta bussen hem igen.

------------------------------

Early morning we took the bus towards Valapariso, but this time we stopped almost half way by a huge vineyard. Newly green trees along infinite rows surrounded the big mansion that more looked like a beautiful museum. I don’t know if I actually got wiser on wine as the tour was in Spanish but the wine tasting is anyways the most important part, hehe. We started with 3 glasses, 1 white and two red, but suddenly we had 7 different glasses. The difference between the grapes and price classes became evident when you could compare them next to each other. But we were not done with the day yet. We kept walking along beautiful plantations for a while before we decided to hitch hike to the next vineyard. A little too excited we ended up to far and Johanna suddenly felt like we had to find a toilette. The truck-driver let us of by the only visible restaurant and further than that we never managed to go. Once inside the restaurant we were served a glass of wine almost immediately and got a warm welcome. ”Sit down and I will bring you some small dishes if you are not that hungry”. It was delicious. Absolutely not according to plan but we stayed and talked to the owner hand his son until the restaurant closed and they invited us for BBQ and light a fire in the fireplace. They come from South Africa and it was so cool to hear all their travels around the world. Suddenly it was almost midnight and it was time to take the bus home again.

Likes

Comments

Livet på andra sidan jorden

Medan våra vänner gjorde sig klara för ett morgondopp i källorna smaskade vi i oss avokadotoast från grillen innan vi tog vårt pick och pack och började vandra 10 km tillbaka till bussen, i hopp om att en bil skulle stanna och låta oss åka med. Efter nästan två timmar av fantastiska landskap, geggiga vägar och otaliga försök att hitch hike kom våra vänner ikapp oss med sin bil och körde oss dit bussen skulle tagit oss. Anledningen att vi inte stannade för ett morgondopp var att vi gärna ville hinna till Embalse el yeso, en sjö jag redan varit vid men som är otroligt vacker. Men för att komma dit måste man ha bil, eller hitta människor med bil som man kan åka med. Ännu en gång var turen med oss och efter några minuter vid busstoppet stannade ett par i en blå liten bil för att köra oss upp till sjön varpå de också frågade om vi ville åka med dem tillbaka till Santiago också. Ja, tack!

Det slutade med att vi hade kaffe och kaka med deras vänner och spenderade 4 h i bilen påvägen hem lyssnande på spansk musik blandat med gamla godingar och pop, hiphop och RnB. Trots att de inte kunde någon engelska och vår spanska är väldigt begränsad hann vi bli goda vänner under turen och fick många goda skratt. Det är otroligt hur lite av ett språk man behöver kunna för att förstå vad någon menar och ha ett samtal, man måste bara vara tvingad att snacka för att inse att det är enda sättet att lära sig.


———————————

While our friends got ready for a morning bath in the hot springs we enjoyed avocado toast from the grill before we took our things and started walking 10 km back to the bus stop, hoping that a car would stop and pick us up along the way. After almost two hours of amazing landscapes, wet roads and several attempts to hitch hike our friends catched up with us and we could go in their car to the place where the bus would have taken us. The reason why we didn’t stop for a morning bath was because we wanted to make it to Embalse el yeso, a lake I have already been to but which is incredibly beautiful. Once again the luck was with us and after a few minutes by the bus stop a couple in a small blue car stopped to take us all the way to the lake whereby they asked if we also wanted a ride back to Santiago. Yes, please!

It ended up with us having coffee and cookies with their friends and spending 4 h in the car on the way home listening to Spanish music mixed with good oldies, pop, hiphop and RnB. Even though they didn’t know any English, and our Spanish are very limited, did we have time to become good friends and enjoy good laughs. It is incredible how little you have to know of a language to understand what someone is explaining and to have a conversation. You just have to be forced to speak to realize that it is the only way to learn.

Likes

Comments